The Lady of Shalott [Swedish translation]

I

På bägge sidor av floden ligger

Vidsträckta fält av korn och råg

Som klär marken och möter skyn

Och genom fältet går vägen förbi

Till Camelot med alla sina torn

Och upp och ner går människorna

Blickar bort där liljorna gungar

Runt en ö där nedanför

Ön som heter Shalott

II

Bleka pilar, asparna darrar

Lätta vindar skymmer och darrar

Genom vågen som rinner för evigt

Vid ön i floden

Som flödar ner till Camelot

Fyra grå murar, och fyra grå torn

Blickar ut över blomsteräng

Och på den tysta ön finner vi

Jungfrun av Shalott

III

Endast skördare, skördar tidigt

In bland det skäggiga kornet

Hörs en sång som ekar glatt

Från floden som tydligt slingrar sig

Ner till Camelot's torn;

Och under månen den trötta skördaren,

Staplar kärvar i det fuktiga höglandet

Lyssnar till viskningar "det är älvan Jungfrun av Shalott."

IV

Där väver hon dag som natt

En magiskt väv i glada färger,

Hon har hört en viskning berätta,

Att en förbannelse vilar på henne om hon fortsätter

Att titta ner mot Camelot

Hon vet inte vad förbannelsen kan leda till,

Och så fortsätter hon att väva

Och hon bryr sig föga om annat

Jungfrun av Shalott

V

Det rör sig genom en klar spegel

Som hänger framför henne hela året,

Skuggor av världen dyker upp.

Där ser hon stora vägen helt nära

Slingrar sig ner till Camelot;

Och ibland genom den blå spegeln

Kommer riddarna ridande två och två.

Hon har ingen lojal riddare och sann,

Jungfrun av Shalott

VI

Men i sin väv hon fortfarande glädjer sig

Att väva in spegelns magiska syner,

För ofta genom de tysta nätterna

Ett begravningståg, med plymer och ljus

Och musik, gick mot Camelot;

Eller när månen lyste ovan

Blev två unga älskande nyligen till ett

"Jag är halvt trött på skuggor, " sa

Jungfrun av Shalott

VII

Ett bågskott från takfoten ovanför henne

Han red mellan kornkärvarna

Solen sken bländande genom lövverket

Och flammade på de skamlösa benskenorna

Hos den djärve Sir Lancelot.

En röda-kors-riddare böjde sig för evigt

För en dam i hans beskydd

Som gnistrade på det gula fältet

Bredvid det avlägsna Shalott

VIII

Hans breda klara panna glödde i solskenet;

På brännande hovar krigshästen travade;

Under hjälmen flödade

Hans kolsvarta lockar när han red,

När han red tillbaka till Camelot.

Från stranden och från floden

Blickade han in i kristallspegeln

"Tirra Lirra", vid floden

Sjöng Sir Lancelot glatt

IX

Hon lämnade väven, hon lämnade vävstolen,

Hon tog tre rundor genom rummet,

Hon såg näckrosen blomma,

Hon såg hjälmen och plymen,

Hon tittade ner mot Camelot

Och ut flög väven och flöt iväg;

Spegeln sprack från kant till kant;

"Förbannelsen har drabbat mig", skrek

Jungfrun av Shalott

X

I den stormiga ansträngande ostvinden,

De bleka gula träden var i avtagande,

Den breda strömmen klagade i sina vallar.

Från den låga skyn regnade det hårt

Över Camelot's torn;

Ner hon kom och fann en båt

Under ett pilträd kvarlämnad,

Och runt stäven skrev hon

Jungfrun av Shalott

XI

Och nerför den svaga floden ökade vattnet i flöde

Liksom en djärv siare i trans,

Som ser all sin egen ondska -

Med ett stelnande ansikte

Såg hon mot Camelot.

Och vid dagens ände

Lossade hon kedjan och la sig ner;

Den strida strömmen förde henne långt bort,

Jungfrun av Shalott

XII

Det hördes en lovsång, sorgsen och helig,

Den ljöd högt, den ljöd lågt,

Medan hennes blod långsamt frös,

Och hennes ögon blev helt förmörkade,

Vända mot Camelots torn.

För hit kom hon på tidvattnets våg

Det första huset vid vattnet,

Hon dog sjungande sin sång,

Jungfrun av Shalott

XIII

Under torn och balkong,

Vid trädgårdsmur och galleri,

En glänsande skepnad flöt förbi

Likblek mellan husen de höga,

Tyst in i Camelot.

Ut på kajerna de kom,

Riddare och borgare, herrar och damer,

Och runt stäven de läste hennes namn

"Jungfrun av Shalott"

XIV

Vem är det? Och vad är det här?

Och i det upplysta palatset bredvid

Tystnade ljudet av kungligt jubel;

Och de gjorde korstecken av ängslan,

Alla Camelots riddare;

Men Lancelot funderade en liten stund

Han sa " Hon har ett vackert ansikte; Gud i barmhärtighet, ge henne nåd, Jungfrun av Shalott"

• Artist:Loreena McKennitt
• Album:The Visit (1991)