I Labyrinterna lyrics

Jag är en skådis utan roll,

en bandystjärna utan boll.

Jag sparkar barn och rycker djur i svansen.

Jag vältrar mej i kluvenhet,

bedövad av förljugenhet,

och sanningarna står mej opp i halsen.

Men det fanns en tid, trots alla sår,

jag minns den som den var igår,

då svart var vitt i samtliga nyanser.

Men om man nu mår bra en dag

så kan det friska faktiskt va

trehundra sorters cancer.

Folk rycker av mej armarna,

och sliter ur mej tarmarna,

och svär, vid Gud, att kärleken är evig.

Dom ber mej om ett rim på buk

och hävdar med koketta tjut,

att friheten för konstnären är helig.

Sen ber dom mej att skriva nåt

som tyder på att rött är blått,

med hänvisning till att just den tesen är ledig.

Men om konsten blir ett tidsfördriv

som får mej fly ifrån mitt liv,

så skiter jag i kulturen och blir en hedning.

Ja, dom lockar med att sanningen

lär dölja sej i blandingen

av navelskåderi och hypoteser.

Och klär man av sej naken

får man förståelse för saken

om den görs i kryperi för överheten.

Men det är varenda jävels plikt

att trampa ner varenda dikt

som tillåts kasta skit på verkligheten!

Men glashus spricker överallt;

jag tycker själv det blåser kallt;

men jag dömer mej i ensamheten.

Ja, dom slår en både gul och blå,

men mest slår dom som tjänar på

att ingen kommer åt att informera.

En handfull inspekterar mej,

ett fåtal dissekerar mej,

och stroferna jag lyckas formulera.

En del ber mej se upp i tid

så att jag inte kortar av mitt liv

genom att ständigt söka bråk och irritera.

Men med alla sinnen i behåll

så spelar tiden mindre roll

än att lyckas inspirera!

• Artist:Björn Afzelius
• Album:Johnny Boy (1978)