Ballad in Plain D [Swedish translation]

En gång älskade jag en flicka, hennes hud var brons

Med en lamms oskuld var hon öm som ett litet rådjur

Jag dejtade henne stolt men nu är hon borta

Borta med årstiden hon tog

Genom en ung sommars bris stal jag henne

Från hennes mamma och syster, fast nära de stannade

De båda plågades av sina dagars misslyckanden

Med skuld försökte de hårt att guida oss

Av de två systrarna, jag älskade den unga

Med känsliga instinkter, hon var en kreativa

Den ständiga syndabock, hon var lätt uppknäppt

Genom den avundsjukan av andra runt henne

För hennes parasit syster, hade jag ingen respekt

Bunden av sin leda, hennes stolthet att beskydda

Många syn på den andra sidan hon skulle reflektera

Som en krycka för hennes scener och hennes samhälle

Jag, för det jag gjorde, kan jag inte förlåtas

De förändringarna jag gick igenom kan jag inte ens använda

För lögnen jag drog med hoppet att inte förlora

Den möjliga älskaren av min livstid

Med okänd medvetenhet, hade jag mitt grepp

En underbar spiselkrans, fast sitt hjärta bröt

Såg jag inte att jag hade redan fallit

För en synd av kärlekens falsk trygghet

Från skuggor av ilsken till fejkat ro

Svar av tomhet, tomma röster

Tills det stod på graven av skada inga frågor utan "Snälla

Vad är det för fel och vad är det som händer?"

Och så hände det som jag kunde ha sett det

Den tidlösa explosionen av en fantasis dröm¨

Mitt på natten, kungen och drottningen

Föll ner till bitar

"Den tragiska figuren!" hennes syster skrek

"Låt henne vara, Fan ta dig, gå ut!"

Och jag, i min rustning, vände mig om

Och spikade henne till ruinerna av hennes småaktighet

Under ett bar ljus, väggarna bultade

Hennes syster och jag, skrikandes

Och hon, där inne, offret av ljud

Snart bröt ner som ett barn under sina skuggor

Allt är borta, allt är borta, erkänn det, fly

Jag hostade två gånger, med tårar i mitt syn

Mitt sinne blev vriden, jag sprang in i natten

Och lämnade alla kärleks askar bakom mig

Vinden slår mitt fönster, rummet är blött

Orden att säga förlåt har jag inte än hittat

Jag tänker ofta på henna och hoppas att den hon mött

Vet fullt hur kär hon är

Åh, mina vänner i fängelset, de frågar mig

"Hur bra, hur bra känns det att vara fri?"

Och jag svarar dem så mysteriöst

"Är fåglarna fria från luften?"

• Artist:Bob Dylan
• Album:Another Side of Bob Dylan (1964)